Historiskt sett exporterades fina bomull som producerades i Indien till Europa. Med industrialiseringen började brittisk bomullstillverkning expandera och industriister pressade regeringen för att begränsa bomullsimporten skydda lokala industrier. Tariffer infördes på tygmål i Storbritannien. Följaktligen började den flödesfina indiska bomullen minska.
Från början av 1800 -talet började brittiska tillverkare också söka utomeuropeiska marknader för sin duk. Uteslutet från den brittiska marknaden av tullbarriärer mötte indiska textilier nu hård konkurrens på andra internationella marknader. Om vi tittar på exportens siffror från Indien ser vi en stadig nedgång av andelen bomullstextiler: från cirka 30 procent omkring 1800 till 15 procent år 1815. Vid 1870 -talet hade denna andel sjunkit till under 3 procent.
Vad exporterade Indien då? Figurerna berättar igen en dramatisk historia. Medan exporten av tillverkare minskade snabbt ökade exporten av råvaror lika snabbt. Mellan 1812 och 1871 ökade andelen rå bomullsexport från 5 procent till 35 procent. Indigo som användes för färgning av tyg var en annan viktig export i många decennier. Och som du har läst förra året växte opiumtransporter till Kina snabbt från 1820 -talet för att bli ett tag Indiens enskilt största export. Storbritannien växte Opium i Indien och exporterade det till Kina och med pengarna som tjänats genom denna försäljning finansierade de sitt te och annan import från Kina.
Under 1800 -talet översvämmade brittiska tillverkare den indiska marknaden. Matkorn och råmaterialexport från Indien till Storbritannien och resten av världen ökade. Men värdet på den brittiska exporten till Indien var mycket högre än värdet av den brittiska importen från Indien. Således hade Storbritannien ett “handelsöverskott” med Indien. Storbritannien använde detta överskott för att balansera sina handelsunderskott med andra länder – det vill säga med länder från vilka Storbritannien importerade mer än det sålde till. Så här fungerar ett multilateralt bosättningssystem – det gör det möjligt att avvecklas ett lands underskott med ett annat land av sitt överskott med ett tredje land. Genom att hjälpa Storbritannien att balansera sina underskott spelade Indien en avgörande roll i världsekonomin i slutet av 1800-talet.
Storbritanniens handelsöverskott i Indien hjälpte också till att betala de så kallade “hemavgifterna” som inkluderade privata överföringar hem av brittiska tjänstemän och handlare, räntebetalningar på Indiens externa skuld och pensioner av brittiska tjänstemän i Indien. Language: Swedish